igår var det ju frdagen den trettonde, det sägs ju var en otursdag, men kan ni gissa vad, det är en av de bästa dagarna på länge, den var lika tråkig som alla de andra senaste 6 veckorna, men det hände något som för mig var helt otroligt, jag ska få börja dagvård, helt otroligt, efter sex veckor på heldygnsvården, började det kännas som rena pesten att stiga upp varje dag, men nu fick kan jag känna en strimma av hopp innom mig. jag hoppas allt ska gå bra med maten hemma nu, så att jag slipper heldygnsvården för gott. men man ska aldrig ropa hej.
jag känner mig iallafall mycket piggare nu, och jag vill värkligen att allt ska bli bra, för hur livet har varit nu så har det bara varit hämskt