jag har sett att folk har länkat mig på deras blogg och det tycker jag är jättekul, jag visste inte ens att de personerna läste min blogg, så det var riktigt kul när jag såg det, jag blir vekligen glad av sådant, så tack så mycket.
puss// angelica

jag har precis gjort mig iårdning, och väntar på att maten ska bli klar, det dröjer nog någon timme. ikväll ska jag ut med Matilda, Fanny och Amlo det ska bli skitkul, har inte varit ute på jättelänge! jag ska lägga ut ut dagens outflit också, men det gör jag lite senare, för kameran har inget batteri just nu. det har ju inte blivit så mycket bloggande idag, men jag ska försöka skriva ett inlägg när jag kommer hem ikväll. jag har inte fått någon komentar idag, det som jag tycker är så kul att läsa, någon som vill sriva dagens första komentar?.. jag vet inte vad jag ska skriva för jag är lite stressad, jag får dåligt samvete när jag sitter här och skriver när jag vet att jag behöver plugga för att komma ikapp, men det känns meningslöst när jag redan ligger så mycket efter. annars har måltiderna idag funkat bra, det är så skönt att var hemma nu i helgen, men den glädjen stannar inte länge, för jag börjar så fort tänka på hur länge jag kommer behöva gå på dagvård och då vill jag bara gråta. det känns så hämskt, vad gör jag för fel för att inte få vara hemma lite mer? jag förstår inte varför de ska bästraffa mig när jag verkligen försöker.

idag gick jag upp klockan 6 för att äta frukost med pappa innan han gick till jobbet, jag går altid upp tidigare när jag är hemma, det blir lättare då för måltiderna blir inte lika nära inpå varandra. nu har jag hunnit ätit mellis också, det gick bra.
idag ska jag först åka och handla med mamma, sen ska jag ut med amlo matilda och fanny, igentligen får jag inte gå ut, men ärligt jag tänker inte sitta inne hela helgen när alla andra ska vara ute och ha roligt.. det ska iallafall bli askul att vara med dem ikväll, jag ska ringa amlo sen och säga att jag hänger med.  mellanmålet ikväll blir uppskutet ganska länge, jag får äta det när jag kommer hem ikväll, men så får det bli jag tänker inte sitta där och äta iallafall. men nu ska jag klä på mig och fixa mig lite så jag kan åka iväg till affären.. det kanske inte blir lika många inlägg i helgen som det brukar vara, men nu sitter jag ju inte på kleniken och kan blogga hela tiden.
puss

idag när jag kom hem år jag middag och gjorde mig iårdning lite snabbt, sedan kom Fanny, Matilda och Amlo hem till mig, kan man ha mer underbara vänner? vi gjorde inget särskilt, vi satt mäst och pratade och det var skitmysigt och roligt tyckte jag iallafall, hoppas ni tyckte det med. när man inte får vara i skolan och träffa kompisarna så kommer de hem till en, det betyder så jävla mycket, man kan inte be om mer en det. älskar er jättemycket.
puss// angelica

nu har jag varit på tango och ätit, jag tog flygande jocob med potatis till, det var faktiskt ganske gott till en början, men sen islutet när man var proppmätt så var det inte lika gott längre.  nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli ter så jag kan äta mellis och åka hem, jag längtar ju inte direkt till melliset, men till att få åka hem. jag har pratat med min behandlare idag och hon hade fått provsvaren, de var bättre en förut, men inte riktigt bra en, men det blir de säker snart bra. ringde mamma också och bad henne fråga min behandlare om jag kunde få vara hemma någon gång nästa vecka, för att åka och hälsa på i skolan, förmodligen kommer svaret säkert att bli nej , men man kan ju altid hoppas på ett ja. ikväll kommer några kompisar hem till mig, det ser jag fram emot mycket, de gör en så glad att få besök av dem man älskar.
puss

ja snart är det lunch, då ska jag och en tjej till äta på resturang tango, med våra behandlare. det kommer gå bra, det är kul att få lite variation på miljön man äter i, så det är bara skönt att äta ute även om man måste äta bland folk. jag vet inte vad det blir för något, men tar vell något som låter bra från menyn, hoppas att det inte smakar äckligt, för då vet jag ärligt inte vad jag ska göra.. vi hörs puss

ja nu har jag precis vilat i ett värmerum igen efter frukosten, jag tycker inte om att ligga där, det är så varm så jag får ont i huvudet hela tiden. idag till frukost blev det en yoggi 125 ml, en frukt och tre dl oboy, det var nog den största frukosten på länge tror jag, det kändes så iallafall. innan frukosten tog de en vikt på mig också, jag får ju inte veta den, men om jag inte gått upp den här gången så måste de göra en mathöjning, så jag hoppas att jag har gått upp så att jag slipper det, för mer mat orkar jag faktiskt inte äta.
sen så tog jag ju blodprover förut, som jag inte har fått svar på en, jag tror jag får det idag, och även där hoppas jag på bra, förut visade det att mina njurar var dåliga, och antagligen berodde det på att jag var så uttorkad, för jag drack ju ingenting i början när jag kom hit. men om allt gått som det ska så ska njurarna må bättre nu när jag inte är uttorkad längre, annars har jag problem.. men det är säkert ingen fara, jag känner mig ju pigg som en mört, haha.
puss

bloggen börjar värkligen bli tråkig, jag skriver ju om samma saker hela tiden och inläggen ser ju nästan exakt likadana ut, ni får bara vet när jag har ätit och sådant, det kan inte vara så kul för er att få sitta och höra om och om igen. men men jag vill at ni ska veta att det är jättekula att ni komenterar, så sluta inte med det för det är jättekul att läsa alla era komentarer.

ja ännu en dag här då, jag gick upp kvart över 6 imorse, suck jag får aldrig sova ut.. taxin kom desutom 20 minuter för tidigt, haha och när jag kom ut till honnom satt han och sov i bilen, haha skitpinsamt, jag väckte honom när jag öppnade taxi dörren. sen på vägen dit trodde jag att han skulle somna vid ratten, det var skitläskigt. men vi kom fram oskadda iallafall och det är vell huvudsaken antar jag. snart så är det tiomellis, skorpor med ost,  en frukt och ett glas joice. men det ska gå bra! till lunch ska jag äta fisk och skald´jurs fricase med ris, eller vd det nu  va, jag vet inte riktigt vad det är, men jag hoppas verkligen att det smakar bättre en gårdagens mat.
puss

blodprovet idag gick bra, hon som stack mig lyckades faktiskt träffa rätt på första försöket, det måste vara ett mirakel, haha, men det gjorde ont iallafall.. jag satt och jobbade matte i en haltimme och blev klar med två ynka tal till, det går så jävla segt för mig alltså, hatar att sitta och jobba själv, jag kan inte konsentrera mig då.

ja då är man här igen då.. skit tråkigt, men så är livet. jag sitter här och är avensjuk på alla som har sportlov och ligger och sover just nu, fan vad skönt! själv gick man upp kvart över 6 på morgonen. jag har prsic ätit frukost, oboy yogurt och frukt. snart är det mellanmål, och jag tror det stod att det var en smörgås ett glas joice och en frukt på chemat. jag har lust att hitta på något, men vad skulle det vara? jag ska ju vara här hela dagen. vad ska alla ni göra en sån här dag då? säkert något jätte roligt..
puss

just nu är livet bara jobbigt, vill inte mera längre, nu får det räcka, för jag orkar faktiskt inte mera. vad ska jag göra? jag orkar inte kämpa, jag har inget att kämpa för.. allt ska ta sån jävla tid och jag står inte ur med det längre, vad gör jag för fel? jag har ju gjort precis som ni sagt, följt varenda liten regel, så varför kan ni inte låta mig göra någonting, jag vill gå i skolan och träffa mina kompisar, ha ett normalt liv. nej jag orkar faktiskt inte mera, jag har gett allt, men vad får jag tillbaka? inget. jag kommer aldrig där ifrån, jag vet att det kommer att bli så, min behandlare kommer aldrig att friskskriva mig. fan, livet är verkligen jobbigt, varför blev allt så jävla fel från början? jag har inte ens ett svar själv, vad är det för jävla fel på mig, jag hatar mig, hur kan jag ha gått så här jävla långt? varför sa jag aldrig stopp till mig själv? jag är inte samma person längre och det är jag så jävla ledsen för och jag tror att det är fler en bara jag som är det, det känns som jag bara kommer mina kompisar mer o mer ifrån varandra, jag vill verkligen inte det jag älskar er alla så jävla mycket så ni vet det
puss// angelica

hejsan, jagf fick precis jätteglada nyheter, jag skrivs ut från heldygnsvården, viss är det bra! från och med nu kommer jag bara att vara dagpsient här, det menas att man är här från 8 på morgonen till halv 4 på eftermidagarna, sen får  man åka hem och äta middag och kvällsmål hemma. sen får man vara hemma på helgerna också, skitbra, men ändå så blev jag besviken när hon sa att jag inte får börja skolan nästa vecka, för det hade vi faktiskt pratat om. jag längtar dit så mycket, min behandlare sa faktiskt att det var prat om två förmiddagar, men nu så blir det inte av nästa vecka. fan vad ledsaen jag blir. jag längtar ju äfter alla där så jävla mycket.
puss

ja då är man här igen, usch kan man hata ett ett ställe mer en det här? jag tror inte det.. just nu har jag ätit tiomellis, det gick bra, men jag är proppmätt. det var en yoggi dröm 150 ml, en halv frukt och 2,5 dl joice, yoghurten hinnehåller 5% fett, asfet ju.. men aja huvudsaken är att det gick ner iallafall. jag längtar hem, helgen var helt underbar, kan det inte få vara så hela dagarna? och nu missar man ju hela sportlovet för att man måste vara här, fan vad tråkigt, jag vill också kunna umgås med mina kompisar och vara ute och ha kul!
puss

jag skriver det här inlägget till mina föräldrar, det kanske låter lite töntigt, men det bryr jag mig inte om. jag vill bara tacka er, jag hade inte klarat mig så här långt utan er, och ni ska veta att ni betyder så otroligt mycket för mig. när något sådant här händer så förstår man verkligen hur mycket någon i familjen betyder för en. jag vet inte om ni förstår hur mycket jag verkligen älskar er, även om jag har sagt det hur många gånger som helst. jag vill bara säga att jag är så ledsen över det som hänt, jag har sagt förlåt så många gånger, men det hjälper inte, det känns fortfarande lika jobbigt. när jag tänker på vad jag har gjort och sagt, så får jag jättesvår ångest, jag mår värkligen jättedåligt över det, jag vill bara att ni ska ha det bra. jag har förstört så mycket för er, fått er att gråta så många gånger och jag är så jävla arg på mig själv över det, jag kommer aldrig att förlåta mig själv för det jag har gjort er. jag förtjänar inte ens att ha så underbara föräldrar som er. vill bara tacka er för att ni stått vid men sida, för att ni tröstat och stöttat mig när det behövdes och behövs, om det skulle hända något så vill jag att ni ska veta att jag verkligen älskar er, och förlåt en en gån för allt.
puss//  Angelica

hejsan, ja nu har jag precis ätit mellanmål, typ världens största smoothie, säkert 4-5 dl, usch jag mår faktiskt illa.. men men det är bara få i sig allt så att alla är nöjda. ikväll ska jag nog se på beck, om jag inte redan har sett den förståss, de har ju gått förut på tv. imorgon måste jag gå upp 6 igen, ska göra mig iårdning, och sedan är det bara att åka till kleniken igen då.. fan alltså jag vill bara börja att gråta när jag tänker på det. helgen här hemma har varit så jävla bra, längtar värkligen tills jag får vara hemma mera. det är lite oretvist att alla får ha sportlov, men själv måste man gå upp 6 varje morgon, men men det har jag bara mig själv att skylla på, så är det.
puss

Ni ställde ju några frågor som jag tänkte skulle få svar nu.. jag hoppas ni blir nöjda med svaren, ni kan gärna komentera om ni är det, eller om ni tyckte att jag inte var riktigt tydlig eller något.

blir man aldrig typ förkyld eller får influensa när man har anorexia ?
man kan få inflensan och bli sjuk när man har anorexia, men det är mycket svårare, folk med anorixia blir sellan sjuka, jag vet inte riktigt varför det är så, man tycker ju att det borde vara tvärtom.

vad vägde du som minst?
jag vägde exakt 31 kilo, väldigt lite för att gå i åttan och vara nästan 160 cm lång

vill du gå upp i vikt?
asso det är svårt att säga det går som i perioder, ibland vill jag gå upp för att bli frisk, men för det mästa så känner jag mig tjock och vill inte gå upp någonting. jag vill ju bli frisk, men det är så himlans svårt. jag är så rädd för hur jag kommer att se ut när jag blir frisk och jag kan få panik när jag tänker på det. men samtidigt vill jag gå upp lite så jag kan börja skolan  och så igen, men jag vill att det ska lägga sig på andra ställen nu än på min mage.

försvinner mensen när man får anorexia?
det är olika, men på de flesta som blir för underviktiga försvinner mensen. man får offtast tillbaka den när man är frisk, men bara för att man får tillbaka den så betyder det inte att man kan få barn, vissa som har anorexia för länge kan aldrig få barn. det är hemskt att det är så, jag hoppas jag kan få barn sen iallafall även om inte min har kommit tillbaka en. för barn ska jag ha när jag blir större!
 

äntilgen hemma från jävla kleniken, hatar den värkligen, och inte blev det bättre när man kom hem,familjen skulle  ha fixat lite böcker från skolan till mig, men har dom det? nej fan vad sur jag blir. nu kommer jag ytterligare en vecka efter och!jag kommer ju typ behöva gå om hela åttan om det ska fortsätta såhär, jag tycker faktiskt att mamma ska ringa hem till min lärare och be henne att komma till skolan och ge mig böcker, hon får vell betala eller något så att hon kommer. just nu är jag bara så jävla ireterad på att folk inte kan hålla det dom säger, men om de vill att sin dotter ska behöva gå om en klass så kan de ju fortsätta att hålla på såhär! så ni vet så blev jag faktriskt jävligt ledsen när att ni gjorde som ni gjorde. skolan betyder så himlans mycket för mig..

ja nu sitter man här och tråkar på kleniken igen då. har precis ätit frukost, som gick bra, det var är ett nytt matchema idag, och det kommer att bli väldigt svårt att klara det, men frukosten gick bra iallafall det var inte en så stor ändring på den, så det gick bra. jag drack oboy istället för näringsdryck och det var samma mängd, men resten av dagen har vi höjt typ varje mål. det är ju helg snart fan va skönt, jag ska få vara hemma hela helgen, det var riktigt länge sen alltså, dessvärre blir det ju ingen sovmorgon, för jag måste ju gå upp senast 8 och äta frukost, fan vad jobbigt, jag är astrött och skulle värkligen behöva sova ut någon dag, men det får jag väll vänta några månader med. men då har jag ju något att se fram emot iallafall.
puss

fan vad allt blev fel idag, jag träffade dietisten idag, och vi skulle höja maten och ta bort något annat från chemat. men istället så la dom till typ hur mycket som hälst och tog bort scandieshaken, så nu äter jag jättemycket, det är fortfarande samma näringsintag, men jag måste äta typ dubbelt så mycket nu när de tog bort scandieshaken. skitjobbigt! jag ville inte men då fick jag minnsan höra att  "det är inte normalt att ha näringsdrycker på chemat" men vad tror de igentligen? jag är inte frisk en, kan de inte fatta att det inte är så lätt att proppa i sig mer mat en en normail människa gör? det är ju det vi gör för att gå upp i vikt liksom. fan ta den där jävla dietisten och min behandlare, jag hatar dem mäst jus nu!

hejsan! nu sitter jag här och är lite orolig, vid frukosten sa min behandlare att hon ville prata med mig, vad kan det bero på? tänk om det hänt något så jag inte får börja dagvård sen eller något, nu är det ju bara en prov vecka. eller tänk om jag måste fortsätta att ha rullstol, eller så kanske jag slipper den, eller tänk om jag gått ner i vikt, men det är ju helt omöjligt, det känns ju som m jag går upp i vikt för varje dag, så det kan det ju inte vara. fan vad jobbigt att behöva oroa sig över sådant, jag hoppas iallafall på det bästa, att hon ska säga att jag slipper ha rullstolen, hoppas hoppas!
puss

jag fick en komenter idag med en fråga, hur jag plötsligt kunde börja hårdbanta när jag tidigare har kunnat accepterat min vikt. jag har har nästan alltid tyckt att jag har varit lite mullig, förmodligen är det för att jag jämför mig med min tvillingsyrra som alltid varit mindre en jag. hon fick alltid de bra komentarerna med att hon var smal och att hon tränade så mycket och sånt, jag fick nästan aldrig höra en sådan komentar, det är synd, för jag tror att jag hade behövt höra det. jag är endå förvånad över att allt gick så snabbt, det var liksom inte förens ca två tre månader sen som jag värkligen insåg att jag var sjuk, innan sa alla att jag var det, men jag kunde ändå inte ta det till mig.
sen kom en fråga, om jag tycker mina vänner är tjocka eftersom jag tycker att jag är det, och det tycker jag värkligen inte, jag tycker att de alla ser helt normala ut och att de har fina kroppar, jag är till och med avensjuk för att vissa har så snygga kurvor mm. men ändå tycker jag att jag är tjock, det är svårt för jag vill att folk ska se vad jag ser när jag ser på mig själv, men aldrig är det någon som kan erkänna att jag fått en liten mage, eller att halsen blivit tjockare och det känns jobbigt.
puss

gick upp sex i morse och gjorde mig iårdning för att åka till kleniken och nu är jag här och har precis ätit frukost. som vanligt en smörgås med mjukost och en sån där jävla scandieshake. det gick bra iallafall och kom precis ut från värmerummet som man måste vila i en halvtimme efter maten.
jag vill att ni tar åt det av det jag skriver, börja aldrig att banta eller minska på maten, det leder bara till stora problem. om du märker att du har problem eller att någon annan har problem, vänta inte med att skaffa hjälp, desto längre man har varit sjuk desto svårare är det att bli frisk igen, och desto mer undervikt du har, desto mer måste du gå upp i vikt sen, det blir bara jobbigt, så försök att få hjälp snabbt, även om det är jävla pest när du får hjälp. se frammot det blir bättre sen, eller jag vet inte föresten om det blir det, men jag hoppas iallafall det, för ett liv som jag lever nu är inget liv, jag kan knappt umgås med mina kompisar, jag kan inte gå i skolan och allt kretasar bara runt maten hela tiden, så gör inte det misstaget jag gjorde, var nöjd med dig själv istället.
puss

ja då var det kväll igen och inte har man fått mycket gjort idag inte, jag skulle värkligen behöva plugga, men jag kan inte, på något sätt så käns det så ensamt att plugga när man inte sitter i ett klassrum och jag kan inte få hjälp heller det skulle jag värkligen behöva nu, jag ska försöka plugga nästa vecka iallafall, då har ju alla sportlov, så då kanske jag kan komma ikapp lite, jag får ju inte direkt något sportlov som ska gå upp 6 varje morgon för att få åka till kleniken, men men det är vell bara att vara avensjuk på alla de andra som får sova ut hela dagarna.. nu ska jag ta och titta på tv en stund tror jag, jag skriver mer imorgon.
godnatt

ibland hatar man sina föräldrar, för att det inte förstår, det går inte sätta fram en tallrik med tex pizza till en person med anorexia. jag får inte lägga mig i vad de lagar för mat till mig, men de måste ju fatta att de inte kan servera världess fetaste sås till maten, och tro att jag ska äta den!  så när jag la mig i och sa att vi kunde blanda den med yoghurt blir de såklart jättesura. men om man blandar den med yoghurten så innehåller den till och med mer en vanliga pulversåser, som tex gräddsås och så... usch alltså jag hoppas att mamma har blandat den med yoghurt för annars vet jag inte vad jag ska göra, äter jag inte så får jag inte vara hemma, fan vad svårt det ska vara! varför kan jag inte bara få laga all min mat själv?
vi hörs

ja nu har jag varit hela dagen på kleniken och ska få åka hem efter nästa mellis, runt kvart över tre. det är skönt att bara vara här hela dagarna och iallafall slippa sova här. det är jätteskönt att få sova i sin egen säng hemma istället för de tråkiga sängarna de har här. men ändå det känns som en evighet att vara här! jag hoppas att isabell kommer hit någon gång i veckan också, då kanske tiden går lite snabbare. men hon skrev att han tror att hon inte kommer för att hon är sjuk, men ska man verkligen tro på det?... haha det kanske bara är för att jag så gärna inte vill att hon ska vara sjuk, jag vill att hon ska komma hit, det är så mycket roligare när hon är här.. så snälla isabell kan du inte komma hit lite oftare?
puss

Ni fick ju chansen att ställa frågor igår och nu tänkte jag svar på dem. här är era frågor och mina svar.

vad äter du på en dag?
Just nu äter jag enligt ett matchema som jag måste följa, för att gå upp i vikt. . innan jag hade matchemat åt jag nästan ingenting och åt bara de prudukter som innehöll få kalorier mm. såhär ser mitt matchema ut idag
Frukost: 1 smörgås, med 1 matsked mjukost, 1 scandieshake, det är en näringsdryck som inne håller 600 kalorier.
Mellis: 1 drömyoghurt, 2,5 dl joice/saft.
Lunch: 200 g lagad mat, 2,5 dl joice/saft.
Mellis: 1 yoggiyoghurt (125 ml) 1 frukt, 2 dl joice/saft
Middag: 200 g lagad mat, 2.5 dl joice/saft
mellis: 1 smörgås, med i matsked mjukost, 2,5 dl joice/saft.

kommer du behöva gå om skolan sen? eftersom du inte är där så ofta eller gör du arbeten på behandlingshemmet?
Jag försöker jobba så mycket jag kan här för att inte hamna efter så mycket, det finns en lärare här som jag träffar en timme varje dag. sen beror det ju helt på dig själv, många behöver gå om för att de missar så mycket, jag försöker plugga på och ska försöka komma tillbaka till skolan så fort som möjligt.

hur började det hela, alltså jag läste det du skrev men hur gjorde du bara när du helt plötsligt slutade äta? eller minskade?
jag började med att ta bort allt som var onyttigt, jag började att räkna kallorier och sådant. sen förtsatte det bara, jag minskade mer och mer på allt jag åt, och tillslut hamnade jag där jag är idag. ett hämskt liv är vad det är.

hur mår du nu?
helt ärligt så är det här inget liv, jag mår jättedåligt varje dag. alla säger att det blir bättre efter ett tag, men jag vet inte när den tiden kommer. vissa stunder känns allt jättebra, som om jag värkligen kommer att klara det här hur stor jag en blir. men för det mästa mår jag inge bra, jag har jättemycket ångest och sådant som leder till att jag värkligen hatar mig själv, och jag känner stora skuldkännslor för dem jag älskar.

 har du förlorat kompisar eller tappat kontakten med många pga. det här?
aa jag kan säga att jag har tappat mycket kontakt med mina kompisar, jag har inte kunnat träffa dem så mycket alls och det känns riktigt hämskt. jag vill kunna träffa dem, men när jag blev sjuk orkade jag inte med sådant, jag låg under ett täcke hemma i soffan och sov istället. men nu när allt börjar bli bättre känner jag mig mycket piggare och jag skulle orka träffa dem, men nu får jag inte det istället, eller jag får om de kommer hit och så, men det tar ju ett tag att åka och sen så blir det ju inte samma sak som att träffa dem i skolan och så. men jag har ochså fått jättebra kontakt med mina föräldrar under den här tiden, när något sånt här händer förstår man värkligen hur mycket man älskar sin famil och vänner.

är det inte jobbigt att vara ifrån ridningen?
asso det är kalart att man saknar sånt som man tyckte om att göra, ´men det känns ändå som att det finna grejer som ligger före att komma tillbaka till ridningen, jag vill ju börja skolan och sånt innan något annat. det finns mycket man längtar efter, men jag vet inte om jag kommer att komma tillbaka till ridningen senare. jag kommer iallafall att åka till stallet någaon gång ibland med michaela

hoppas ni är nöjda med de svaren.

jag har hört från andra att jag kanske ska berätta hur allting började och så, kanske det blir lite konstig att läsa bloggen om man inte vet det, jag vet inte men tänkte iallafall berätta lite hur mitt liv har sett ut den senaste tiden när jag har varit sjuk, ska försöka göra det så kortfattat som möjligt.
det började vell i juni förra året, jag började kolla mig allt mer och mer i spegeln och tyckte jag var tjock, eller inte sådär jättetjock, men att jag iallafall skulle gå ner något kilo. jag började med att sluta äta godis och sådant där onyttigt, jag sa att anledningen var att jag bara skulle försöka att vara nyttig. Mina föräldrar tyckte att det var okej att inte äta sådana saker, jag hade ju haft godisförud och sådant förut. men bara efter någon vecka började jag även minska på maten, ibörjan var det jättejobbigt, jag gick hungrig gämt, men det lade sig och jag kunnde inte längre känna mig hungrig alls typ. jag började träna jättemycket, gick två långpromenader med hunder varje dag sprang på vår krosstrainer varje dag och red och boxades på fritiden. jag började fort gå ner i vikt. när skolan började trodde jag att det skulle bli lättare, att jag skulle börja äta mer, men det blev bara värre, alla kompisar som jag inte hade träffat det sommare såg genast att något var fel, de sa det till mig också, men det var inget fel på mig tyckte jag. från det att allt hade startat, hade allt nu hållit på i två månader, och under den tiden hade jag gått ner tio kilo.
mamma började att undra mer och mer, om jag åt i skolan t e x. och det sa jag att jag gjorde, men jag ljög som alltid när någon frågade om min vikt och så. jag åt aldrig i skolan, och en dag när jag kom hem ställde hon samma fråga igen, och jag svarade att jag hade ätit. han sa direkt att skolsyster hade ringt från skolan och berättat att jag aldrig åt och att hon såg på mig att jag var sjuk. hon ville dagen efter ta en pulls på mig för att jag alltid var så kall och blå om läpparna och fingrarna, jag hade en pulls på 42, det är väldigt lågt och mitt hjärta var i risk för att stanna. jag kände mig inte alls dålig och allt kom nästan som en chock för mig. vi fick åka direkt in till södersjukhuset där jag fick stanna en vecka, jag fik inte gå, jag var tvungen att använda rullstol om jag skulle någonstanns, och de första dagarna fick jag inte ens gå upp ur sängen. äfter en vecka där kom jag till en ätstörningsklenik som heter stockholms centrum för ätstörningar, jag låg där i två veckor och hade jätteproblem med att äta och dricka. när jag kom hem där ifrån igen så gick jag ner i vikt igen, mina föräldrar mådde jättedåligt och jag med, alla var jättedeprimerande. tiden gick och jag gick ner mer och mer, julen började närma sig och mamma var rädd att jag inte skulle kunna vara med att fira den. hon sökte till en ny ätstörningsklinik där man äter med hjälp av en våg. det är där jag är nu.
de tog in mig direkt, jag hade nu sammanlagt gått ner ca 14-15 kilo och vägde 31.
jag började behandlingen på kleniken och har nu varit där i ca 6 veckor, jag har gått uppmassor i vikt tror jag, man får inte veta sin vikt men jag måste väga jättemycket nu, de säger att man går upp ca ett halvt kilo i veckan, det betyder att jag ska ha gått upp ca tre kilo, men det tror jag inte ett dugg på jag måste nog minst ha gått upp 7-8 iallafall. nu är jag framme vid var jag ligger i dagens läge. jag hoppas allt ska gå bra och att jag ska bli frisk men det är så jobbigt, vet faktiskt inte om jag kommer att klara det.

haha klockan är bara 7, och jag är uppe mycket tidigare en vad jag egentligen skulle behöva gå upp. jag gick upp 6 idag och åt frukost med pappa innan han åkte till jobbet, jag måste sitta med någon och äta hela tiden så att jag inte ska fuska eller något. det var iallafall samma sak på schemat idag som det var igår, en smörgås med mjukost och en scandieshake. det är bra att jag kan äta tidigare när jag är hemma, då blir inte frukosten så nära mellanmålet och så..
idag ska jag tillbaka till kleniken, det kommer en taxi och hämtar mig klockan nio, jag vill värkligen inte dit, jag hatar det där stället! det finns värkligen inget att göra där. men idag är ju iallafall första gången jag bara ska vara där på dagen utan att sova där, så det är ju något posetivt att se fram imot eller?

puss

Dagen har varit både jobbig och bra, det började bra imorse, men sedan när jag kom hem och skulle äta tre mellis så blev allting jobbigt igen, allt kändes bara fel och varje tugga man stoppade i munnen gjorde så att jag blev tjockare, de tankarna kommer ibland, och tyvär kom de idag. jag fick iallafall i mig maten, för jag vet ju att om jag inte skulle sköta mig så skulle jag ju behöva läggas in på heldygnsvården igen, och det räcker absolut att ha legat där i 6 veckor. jag gick iallafall in på mitt rum derekt efter melliset , satt där och lät tårarna bara rinna. Allt mitt smink rann ut i hela ansiktet och jag ville bara ge upp allt igen. pappa knackade på dörren och gick in till mig, vi hade bästemt att vi skulle på bio idag, för pappa ville att jag skulle få göra något när jag äntligen fick vara hemma i två dagar, och jag skulle då inte behöva åka rullstolen, som jag egentligen måste ha, men offta man vill åka med den på heron city? han frågade snällt vad det var, och jag svarade att jag ärligt inte visste, allt var bara jobbigt som vanligt. han frågade om vi skulle boka film, men jag hade ingen lust att gå på bio längre, kände mig en än gång elak som inte uppskattar det folk vill göra för mig. Efter ett tag så började vi iallafall att kolla lite på datorn och bestämde att vi skulle gå på benjamin buttons otroliga liv, vi fick väldigt bråttom, för vi hade bara en och en halv timme på oss att komma till heron city och så skulle vi äta Sushi, något som jag aldrig har ätit förut, så på med lite smink och sedan iväg till heron, pappa beställde sushi och jag började fixa med mando metern, en våg som jag måste ha när jag äter, den väger maten så att man får i sig rätt mängd.
sushi är äclikt har jag nu lärt mig äfter att ha provat det, så för er som inte ätit det någon gång kan jag säga att det är inget att prova heller haha.

hej så länge!

i morse gick jag upp 20 över sju, för att äta frukost, på chemat stod det en hel scandieshake, en näringsdryck som innehåller ca 600 kalorier! och en smörgås med mjukost. hämsk att man ska behöva dricka en massa sånt där alltså.. men jag måste gå upp i vikt, fast jag vill inte gå upp mer nu, känns som om jag redan väger typ skit mycket, och allt jag går upp lägger sig bara på ett ända ställe typ, och såklart är det magen! jag kommer se ut som jag vet inte vad när jag har komit upp i min målvikt!

idag har jag iallafall varit på tjänst med mickis, skitråkigt men det måste ju göras, jag träffade i alla fall några vänner som var ett tag sedan man såg sist, typ 8 veckor. så det var iallafall kul.
puss och hej!

kvällen har vart hämsk. jag vet ibland inte vad jag ska göra och låter det gå ut över andra, som ikväll blev min familj, det är hämskt igentligen hur det kan bli så, jag vet ju inte ens varför det blir så, jag blir sur för ingenting sen så går det ut över familjen. och sen efteråt känner jag stor skulld och alla känslor bara väller fram. jag vil bara försvinna när jag känner så, vill bara säga till mina föräldrar hur mycket jag älskar dem men att jag inte orkar mer, men samtidigt vill jag ju inte ge upp, jag ska ju ta mig ur det här eller hur?
ångest säger dom att det är och att det hör till sjukdomen, men jag har ju inte ångest över maten på något sätt, utan för vad jag gör och säger. det jag har orsakat är ju oförlåtligt så det hjälper inte för mig hur många gånger jag en ber om ursäkt, det känns ändå aldrig bra.
idag frågade pappa om jag ville gå på bio med han imorgon, och han ville göra det för att jag inte har kunnat åkt iväg på ett tag, visst var det väll snällt? och jag dum nog att vara taskig genom att säga att jag inte ville gå med honom, hur fan kunnde jag göra det när han bara ville vara snäll?.. såklart fick jag jättedåligt samvete och blev tvungen att be om ursäkt och säga hur mycket jag värkligen älskar honom. det är så svårt ibland, men det ska bli bra!
nej nu måste jag gå, ska snart börja fixa kvällsmål, en macka med mjukost, en halv frukt och ett glas proiva står det på matchemat idag..
vi hörs..

igår var det ju frdagen den trettonde, det sägs ju var en otursdag, men kan ni gissa vad, det är en av de bästa dagarna på länge, den var lika tråkig som alla de andra senaste 6 veckorna, men det hände något som för mig var helt otroligt, jag ska få börja dagvård, helt otroligt, efter sex veckor på heldygnsvården, började det kännas som rena pesten att stiga upp varje dag, men nu fick kan jag känna en strimma av hopp innom mig. jag hoppas allt ska gå bra med maten hemma nu, så att jag slipper heldygnsvården för gott. men man ska aldrig ropa hej.
jag känner mig iallafall mycket piggare nu, och jag vill värkligen att allt ska bli bra, för hur livet har varit nu så har det bara varit hämskt

heej, hade tänkt att börja blogga igen, det var ett ganska bar tag sedan sist, ett halvår tror jag haha. men nu har jag hört från många att jag ska börja blogga igen, så jag bästämde mig för att börja skriva igen, vilket jag kan behöva, jag har värkligen inget att göra på dagarna numera..
jag hade tänkt att skriva om livet och ni kommer nog att få höra saker som kanske kan värka konstiga, men jag behöver få ur mig grejer, jag kan inte bara gå och hålla allt inom mig hela tiden och det är vell därför det kan vara bra att ha en blogg. har tänkt på det ett tag, men har varit för sjuk den senaste tiden för att orka skriva, men nu börgar jag sakta bli bättre, och kan kanske använda bloggen som ett sätt att ta mig ur sjukdommen, jag vet inte men jag hoppas allt blir bra så småningom iallafall.