jag har hört från andra att jag kanske ska berätta hur allting började och så, kanske det blir lite konstig att läsa bloggen om man inte vet det, jag vet inte men tänkte iallafall berätta lite hur mitt liv har sett ut den senaste tiden när jag har varit sjuk, ska försöka göra det så kortfattat som möjligt.
det började vell i juni förra året, jag började kolla mig allt mer och mer i spegeln och tyckte jag var tjock, eller inte sådär jättetjock, men att jag iallafall skulle gå ner något kilo. jag började med att sluta äta godis och sådant där onyttigt, jag sa att anledningen var att jag bara skulle försöka att vara nyttig. Mina föräldrar tyckte att det var okej att inte äta sådana saker, jag hade ju haft godisförud och sådant förut. men bara efter någon vecka började jag även minska på maten, ibörjan var det jättejobbigt, jag gick hungrig gämt, men det lade sig och jag kunnde inte längre känna mig hungrig alls typ. jag började träna jättemycket, gick två långpromenader med hunder varje dag sprang på vår krosstrainer varje dag och red och boxades på fritiden. jag började fort gå ner i vikt. när skolan började trodde jag att det skulle bli lättare, att jag skulle börja äta mer, men det blev bara värre, alla kompisar som jag inte hade träffat det sommare såg genast att något var fel, de sa det till mig också, men det var inget fel på mig tyckte jag. från det att allt hade startat, hade allt nu hållit på i två månader, och under den tiden hade jag gått ner tio kilo.
mamma började att undra mer och mer, om jag åt i skolan t e x. och det sa jag att jag gjorde, men jag ljög som alltid när någon frågade om min vikt och så. jag åt aldrig i skolan, och en dag när jag kom hem ställde hon samma fråga igen, och jag svarade att jag hade ätit. han sa direkt att skolsyster hade ringt från skolan och berättat att jag aldrig åt och att hon såg på mig att jag var sjuk. hon ville dagen efter ta en pulls på mig för att jag alltid var så kall och blå om läpparna och fingrarna, jag hade en pulls på 42, det är väldigt lågt och mitt hjärta var i risk för att stanna. jag kände mig inte alls dålig och allt kom nästan som en chock för mig. vi fick åka direkt in till södersjukhuset där jag fick stanna en vecka, jag fik inte gå, jag var tvungen att använda rullstol om jag skulle någonstanns, och de första dagarna fick jag inte ens gå upp ur sängen. äfter en vecka där kom jag till en ätstörningsklenik som heter stockholms centrum för ätstörningar, jag låg där i två veckor och hade jätteproblem med att äta och dricka. när jag kom hem där ifrån igen så gick jag ner i vikt igen, mina föräldrar mådde jättedåligt och jag med, alla var jättedeprimerande. tiden gick och jag gick ner mer och mer, julen började närma sig och mamma var rädd att jag inte skulle kunna vara med att fira den. hon sökte till en ny ätstörningsklinik där man äter med hjälp av en våg. det är där jag är nu.
de tog in mig direkt, jag hade nu sammanlagt gått ner ca 14-15 kilo och vägde 31.
jag började behandlingen på kleniken och har nu varit där i ca 6 veckor, jag har gått uppmassor i vikt tror jag, man får inte veta sin vikt men jag måste väga jättemycket nu, de säger att man går upp ca ett halvt kilo i veckan, det betyder att jag ska ha gått upp ca tre kilo, men det tror jag inte ett dugg på jag måste nog minst ha gått upp 7-8 iallafall. nu är jag framme vid var jag ligger i dagens läge. jag hoppas allt ska gå bra och att jag ska bli frisk men det är så jobbigt, vet faktiskt inte om jag kommer att klara det.