lite kort om tiden under blogguppehållet
tänkte sriva om vad som hänt under de här två månaderna då jag inte har bloggat något.
de första veckorna med ny behandlare på liniken var sådär. det gick inte frammot i behandligenen eftersom att jag stod still eller tappade i vikt. de fick höja mitt shema till ovanligt mycket mat eftersomjag aldrig gick upp i vikt. det var så klart jättejobbigt i början men det är et ju alltid. efter schemahöjningen har det gått frammot riktigt bra, det har bara varit någon gång ibland som vikten har stått still, men för det mästa går det frammot.
Min behandlare gjorde ett undantag för några veckor sen och tog ort min mandometer eftersom jag så järna ville slippa den. det är lia svårt att veta hur mycket man ska äta och det har nog blivit lite mindre portioner kanske, men så länge man går upp i vikt så kan det ju inte skada.
nu på sommarlovet så har vi gjort upp ett schema så att jag inte behöver vara på kliniken så mycket. men om det skulle gå sämre för mig så betyder det att jag skulle behöva vara dära mer.
Jag känner mig mycket friskare nu, men alla tankar finns fortfarande kvar. jag tänker hela tiden på sjukdommen, så fort jag äter, ska byta om, röra mig eller tittar mig i spegeln så finns alltid alla tankar där att ser tjock ut och så och offta mår jag förtfarande väldigt dåligt över allt och har väldigt offta skulldkännslor över vad jag gjort med min familj och så. den är fortfarande splittrad efter allt som hänt och mamma mår förtfarande väldigt dåligt ibland över allt. men vi sattsar på en resa i höst som ska bli som en nu start för familjen igen.
jag har också vart på konfirmationsläger. där har jag ätit utan att mäta upp någonting. det har varit jobbigt eftersom att man inte riktigt vet hur mycket dricka eller youghurt mm man ska ta eftersom jag i vanliga fall alltid använder mått på alting. men jag hoppas det har gått bra iallafall. nu har jag igentligen två veckors plugg med konfirmationen, men jag var hemma idag eftersom jag inte orkade åka. desutom så tog jag och sophie förta sprutan mot livmoderhalscancer idag. vi håll på att dö innan sprutan eftersom vi båda är så rädda för sprutor.
men jag skriver mer imorgon och hoppas att ni börjar följa bloggen igen.
de första veckorna med ny behandlare på liniken var sådär. det gick inte frammot i behandligenen eftersom att jag stod still eller tappade i vikt. de fick höja mitt shema till ovanligt mycket mat eftersomjag aldrig gick upp i vikt. det var så klart jättejobbigt i början men det är et ju alltid. efter schemahöjningen har det gått frammot riktigt bra, det har bara varit någon gång ibland som vikten har stått still, men för det mästa går det frammot.
Min behandlare gjorde ett undantag för några veckor sen och tog ort min mandometer eftersom jag så järna ville slippa den. det är lia svårt att veta hur mycket man ska äta och det har nog blivit lite mindre portioner kanske, men så länge man går upp i vikt så kan det ju inte skada.
nu på sommarlovet så har vi gjort upp ett schema så att jag inte behöver vara på kliniken så mycket. men om det skulle gå sämre för mig så betyder det att jag skulle behöva vara dära mer.
Jag känner mig mycket friskare nu, men alla tankar finns fortfarande kvar. jag tänker hela tiden på sjukdommen, så fort jag äter, ska byta om, röra mig eller tittar mig i spegeln så finns alltid alla tankar där att ser tjock ut och så och offta mår jag förtfarande väldigt dåligt över allt och har väldigt offta skulldkännslor över vad jag gjort med min familj och så. den är fortfarande splittrad efter allt som hänt och mamma mår förtfarande väldigt dåligt ibland över allt. men vi sattsar på en resa i höst som ska bli som en nu start för familjen igen.
jag har också vart på konfirmationsläger. där har jag ätit utan att mäta upp någonting. det har varit jobbigt eftersom att man inte riktigt vet hur mycket dricka eller youghurt mm man ska ta eftersom jag i vanliga fall alltid använder mått på alting. men jag hoppas det har gått bra iallafall. nu har jag igentligen två veckors plugg med konfirmationen, men jag var hemma idag eftersom jag inte orkade åka. desutom så tog jag och sophie förta sprutan mot livmoderhalscancer idag. vi håll på att dö innan sprutan eftersom vi båda är så rädda för sprutor.
men jag skriver mer imorgon och hoppas att ni börjar följa bloggen igen.
en nytagen bild på mig (helt ofixad)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ta Inte på dig en massa skuld känslor ! det är viktigt. Självklart blir det jobbigtg för dina föräldrar och så men det blir det nog för alla med samma sjukdom. Det är en sjukdom som påverkar många, även om bara en är sjuk. men jag tycker inte att du ska ta på dig skuld känslor.
Det kanske känns bättre om du säger det till dina föräldrar, lätta på hjärtat lixom :)
Du klarar det här Angelica !!
Trackback
