har precis lungnat mig lite, har gråtit i två timmar tror jag.. det började utan anledning igentligen, allt blev bara jobbigt när jag började att tänka på kliniken, att jag måste dit på måndag igen. jag grät, mamma kom ner till mig och höll om mig, försökte trösta och prata med mig, hon berättade att det är jättesvårt att förstå någon som är sjuk när man inte själv har varit det. han berättade också att det är jättesvårt att förstå en förälder till et sjukt barn.. vi satt där i två timmar och jag grät typ hela tiden, tillslut vart jag tvungen att gå ut för att ta luft. jag tror jag gjorde mamma ledsen för jag sa en massa grejer till henne, inte direkt taskiga mot henne men saker som gör henne ledsen. nu har jag jättedåligt samvet och vet inte vad jag ska göra riktigt, hon gick och duchade direkt, så jag tror att hon gråter, jag hoppas inte det för jag hatar när hon gråter, jag vill inte såra någon, jag vill bara att min familj ska må bra. jag älskar dig mamma, förlåt för kvällen, och förlåt för allt, jag önskar att ni inte behövde genomgå det här, jag önskar att allt skulle va som vanligt och att ni ska må bra. jag förtjänar inte ens att ha en så underbar mamma som du, bara så du vet så älskar jag dig. jag vet att du inte läser min blogg, men jag vill ändå skriva det för någon gång kanske du ser det.
puss// angelica