kom hem idag runt fyra från kliniken och redan då var jag  gråtfärdig, jag vet inte varför det blir så, att man bara känner att allt är fel och tillslut går det inte längre hålla allt innom sig, allt bara måste ut. jag berättade direkt för mamma att jag tyckte allt var jobbigt, att jag inte orkade mer nu, hon har hört det många gånger men det är ju så det känns. jag sa också att allt jag gör är bara för deras skull, jag vill inte att de ska gå runt och må dåligt så som de var förut, jag gör det för deras skull, för att de ska må bra jag gör det inte för min egen skull, inte just nu iallafall.

idag tog jag kort när jag åt med mandometern, tänkte om ni hade lust att se hur den ser ut så här kommer några bilder på den. ikväll åt jag fisk, potatismos och vitlökssås.